Sjuka mängder godis, bästisarna och den nysläppta låten ”Dragostea din tei” (med den kännspaka refrängen Ma-ia-hii Ma-ia-huu), som spelas på repeat. Det är Late Laaksonens främsta minnen av sitt eget 12 dagar långa skribaläger i Pargas. Året är 2004.
-Jag minns inte så mycket av vem som var där eller vad vi pratade om under dagarna. Och det var definitivt inte där som det egna intresset för församlingsarbetet väcktes, skrattar hon.
Laaksonen som är församlingens ungdomsarbetare har varit skribaansvarig i sju år. Och de ungas intresse för skriban håller i sig.
Inom Åbo svenska församling har man vänt på den traditionella tågordningen och inleder hela skriftskolan med läger.
-Att börja med ett sju dagar långt läger där alla lär känna varandra är mer meningsfullt och ger en helt annan känsla.
Laaksonen vill att ungdomarna ska få en ny upplevelse och ett minne för livet.
-Målet är att du känner din plats i församlingen och i gruppens gemenskap och att du växer i kärlek till dina medmänniskor.
Skriban är också en plats som kan ge nya vänner och en möjlighet för de unga att lära känna de från tidigare bekanta klasskompisarna ännu bättre.
Under tisdagseftermiddagar samlas många unga i Ungdomshålan i Aurelia för att äta, spela och bara umgås tillsammans. En som minns tillbaka på den fina lägerstämningen är 17-årige Birk Berlin.
-Det var alltid roligt program och man fick ha mycket åsikter. Jag klarar sällan av att sitta stilla länge, men här lärde jag mig saker utan att jag ens märkte det.
Året efter att ha blivit konfirmerad gick Berlin hjälpledareutbildningen och har sedan dess deltagit i flera läger som ”hjälpis”, bland annat tillsammans med Erica Mäkinen.
-Som barn var jag på scoutläger, men jag upplevde att skribalägret var mera chill. Alla var så trevliga och jag lärde känna nya vänner, säger hon.
18-åriga Mäkinen vill studera till socionom och drömmer om att en dag få jobba, liksom Laaksonen, som ungdomsarbetare. Hon har hittills varit hjälpis på åtta läger.
-Poängen är att man under skribalägret ska lära sig om Jesus och bibeln men det viktigaste är att uppmuntra alla att komma med i gemenskapen.
Varje skribaläger har sex till tio hjälpledare.
-En hjälpis är kopplingen mellan lägrets tre vuxenledare och deltagarna, säger Mäkinen.
Några problem med ordningen har hon aldrig upplevt under lägren och får medhåll av Laaksonen.
-Vi skickar ut en blankett med regler som deltagarna skriver under innan läget.
Under årets läger följer man skolorna mobilförbud. Telefonerna samlas in efter morgonmålet och fås tillbaka endast under fritiden. De nya mobilreglerna togs i bruk under sportlovslägren.
-Det märktes egentligen ingen skillnad. Det var konstigt hur naturligt det kändes att samla in dem.
Församlingen ordnar i år fyra läger plus en cityskriba med träffar i Aurelia för dem som föredrar att inte ägna en vecka åt ett läger.
Två av lägren ägde redan rum under sportlovet medan sportskriban med fokus på fysiska aktiviteter hålls direkt efter skolavslutningen. ÅSF håller också ett skärgårdsläger på Åland i sommar. Lägren rymmer max 25 ungdomar.
Skribaundervisningen baserar sig på gudstjänstens liturgi och vi har färdiga ämnen som vi tar upp, säger Late Laaksonen. Men framför allt utgår man från konfirmanderna själva, deras tankar och frågor.
-Vi har inga färdiga svar. Det är mycket learning by doing. Vi firar andakter och i stället för att till exempel berätta om hur ett dop går till så dramatiserar vi ett dop tillsammans.
Några prov existerar inte längre, men däremot ska deltagarna dagligen skriva en inlärningsdagbok.
Efter lägret följer åtta gruppträffar och sju gudstjänstbesök tills konfirmationen stundar ett halvår senare. Den senaste konfirmationen i januari hölls som vanligt i Domkyrkan, men från och med september är det Mikaelskyrkan som gäller för Åbo svenska församlings konfirmander.
-Det bästa med skriban är gemenskapen. Skriban är samtidigt en uppväckning. Man börjar tänka mer på djupet och börjar ifrågasätta saker.
Så sammanfattar en ung tjej som nyss dykt upp i Ungdomshålan sin skribaupplevelse.
-Och det bästa med mitt jobb är att få träffa de här härliga hjälpisarna och jätteljuvliga ungdomarna, konstaterar Late Laaksonen.
För henne är det bästa med skriban helt klart lägret, och många småsaker i anslutning till det.
-Som till exempel den andra lägerdagen då alla lärt sig varandras namn och man kommer in i en viss lunk. Skriba är bäst, ingen protest!