Vitsippor. Som mången annan, förknippar Linn Jaatinen morsdag med vitsippor. Bredvid barndomshemmet i Esbo kunde hon och syskonen plocka en bukett att uppvakta mamma med.
I år firar hon själv morsdag för sjunde gången. Och det gör hon tillsammans med sonen Sixten på församlingens familjeläger på Senaps lägergård.
-Eftersom mina föräldrar har åkt ut till stugan redan i början av maj har lägret blivit vår egen lilla morsdagstradition. Det är jättefint.
Linn Jaatinen har alltid tyckt om barn och satt barnvakt redan i tidig ålder.
– Jag hade inga tydliga drömmar om att bli mamma själv utan tänkte ganska länge att det är bra så här. Jag kan vara en medvuxen i andra barns liv.
Men tillbaka i Finland efter flera års studier utomlands hade tanken mognat. Att få bli mamma var plötsligt en prioritet.
-Jag hade redan startat processen att skaffa barn på egen hand då jag träffade Sixtens pappa.
Att bli mamma är stort. Men den här starten var mycket mer än så. Det visade sig att den lilla babyn i magen mådde förträffligt, men att graviditeten kunde ha ödesdigra följder för mamma Linn. Därför föddes Sixten i vecka 26. 750 gram.
-Andra kan tycka att det låter traumatiskt. Men bara för att starten var annorlunda betyder det inte att den var dålig.
Det är framför allt med stor tacksamhet hon tänker tillbaka på den här tiden och på vården som sonen fick under de tre månaderna på ÅUCS.
-Den var så familjecentrerad. Det fanns också ett väldigt fint stödsystem när man stundvis brakade ihop.
Starten gav ett annat perspektiv på moderskapet.
-Alla har inte sett sitt barn bli återupplivat. Vanliga föräldrautmaningar som till exempel sömnbrist blir då sekundära.
Hon är övertygad om att också Sixten präglats av sin början i livet.
-Han är jättegodmodig och var alltid en väldigt lugn och nöjd bebis. Det kändes som att också han hade ett visst perspektiv.
Den ombonade, färgglada gavellägenheten med dagsljuset strömmandes in från olika håll, är Sixtens och mammas oas. På väggarna hänger foton av Sixten som liten bebis tillsammans med mamma och pappa. De hänger där för att det är Sixtens familj och sammanhang, även om han och mamma bott på tumanhand de senaste åren.
Pappa bor i närheten, liksom far- och morföräldrar som Sixten regelbundet umgås med.
Är du i dag den mamma till Sixten som du föreställde dig innan du hade barn?
-Jo, jag tänker nog det. Jag är en närvarande mamma och är ganska avslappnad. Jag går i gång när han är sjuk, det märker jag att fortfarande ligger i bagaget. Men det blir lättare och lättare med hela tiden.
Det finns ramar och gränser, men alltid rum för diskussion. Och humor.
-Det är aldrig my way or the high way.
Ibland kunde det vara skönt att ha någon att bolla tankar med, men å andra sidan behöver man inte kompromissa som enda vuxen i hushållet.
-Jag har lärt mig att svinga lite från höften. Jag måste ha en strategi som fungerar för mig och för oss.
Då Sixten var nästan tre år tågluffade de till mammas gamla studiestad Köpenhamn. På hemresan blev det stopp hos vänner i Göteborg, Uppsala och Stockholm.
-Det var jätteroligt att resa på tumis redan då.
Sedan dess har det blivit många både tåg- och flygresor till moster i Innsbruck och i sommar ska de besöka Edinburgh och Newcastle.
-Att resa och upptäcka världen har blivit vår grej.
Men resmålet behöver inte alltid var avlägset. Dagens busstur gick till en park på andra sidan staden, följt av ett besök i biblioteket.
-Det är fint att få upptäcka bibban på nytt. Jag har alltid tyckt om att läsa och det är fantastiskt att kunna ge det vidare, dels de egna barndomsberättelserna som Ronja Rövardotter, men även dagens nya bokutbud som bjuder på den stor dos mångfald.
Sixten lärde sig läsa redan för ett år sedan.
-Jag har en bok om Åbo brand, vill du se?
Bland en trave böcker ligger den, Sixtens egen bok, skriven och illustrerad av honom själv.
Att få bygga sandslott och vallgravar på stranden tillsammans med mamma, är bland det roligaste sakerna Sixten vet. Det ska de göra på familjelägret. Och kanske plocka vitsippor.
-Jag är så gammal nu att jag har varit så länge med mamma. Därför saknar jag henne i förskolan, förklarar Sixten.
Babyåret i alla ära, men jag tycker det bli roligare och roligare hela tiden att vara mamma, säger Linn Jaatinen.
-Det bästa är att få följa med hans uppväxt och få se hans humor och jättefinurliga personlighet utvecklas. Att ha en unge som verkligen är ens favoritperson!