Inka-Maria Nyman slår sig ner på innergården vid Brinkala tillsammans med sönerna Amos, 10, Gabriel, 8, och Felix, 4. Att äta gröt på julmarknaden har blivit en tradition och vad passar väl bättre än att komma hit direkt från Domkyrkan där de äldre bröderna nyss deltagit med församlingens barnkör i första advents högmässa.
Någon favorit bland julsångerna har Amos eller Gabriel inte – till skillnad från lillebror.
-”Julen är här” tycker du Felix om, den har du ju sjungit ganska mycket!
Körsången och musiken sammanförde i tiderna pojkarnas föräldrar. Den skapar en gemenskapskänsla och fyller som för så många andra kanske en extra viktig uppgift i jultid.
-Visst vibrerade det lite extra i hjärtat då barn till våra körkompisar från Florakören och Brahe djäknar sjöng solo i Domkyrkan i dag.
Det bästa med julen är maten och julklapparna, anser en bror medan en annan ser det vackra i att få sitta inne och titta på mörkret som faller utanför fönstret.
Inka-Maria uppskattar traditionerna som återkommer år efter år.
-Det är så fint att det som är tidlöst blir konkret på julen.
Av pojkarnauppger sig Gabriel vara den största julfantasten.
-Jag tycker nog mest om julen och har redan gjort säkert 40 önskelistor men alla är dåliga. Jag har också hjälpt till att skriva Felix lista!
Vad önskar sig mamma Inka-Maria till jul? Mera tid.
Efter första advent följer årets brådaste veckor för många barnfamiljer. För Nymans del betyder det skoljulfester, dagisjulfest, konserter och uppträdanden.
-Jag gick igår igenom alla meddelanden och mejl om tidtabellerna nu i december. I förbönen under dagens högmässa lyftes det här med stressade föräldrar upp och jag kände mig väldigt träffad.
Det är i de små stunderna i vardagen som friden sänker sig, säger hon.
-Som i går när det började skymma och vi tände några ljus och julmusiken spelade i bakgrunden. Då lade sig en stund av lite lugn.
Julstjärnorna är det första som hängts upp hos familjen Nyman den här vintern. Och så dyker det upp en porslinstomte här och där, berättar Amos.
-Eftersom vi firar första julen i vårt nya hem blir det spännande att se var alla juldekorationer får sina nya platser.
Julkrubban som brukar stå på pianot har ännu inte packats upp. Den fanns tidigare i Inka-Marias barndomshem. Under de senaste åren har originaluppsättningen fått förstärkning från Åbo.
-Vi har köpt ett lamm och en gås till krubban här på julmarknaden.
Pojkarna ser också fram emot att klä julgranen – som definitivt inte ska vara av plast.
-Vi klär den med bollar, glitterband, snögubbar, ankor, ett flygplan och dekorationer från Tyskland. Vi har två stjärnor men den bättre är silvrig, glittrig och rosaaktig, förklarar bröderna.
Efter att vart annat år turvis ha tillbringat jularna på barndomsorterna hos respektive föräldrar, överväger Inka-Maria och hennes man Mathias att första gången fira jul i sitt eget hem i Åbo.
Stannar familjen i Åbo kan det bli ett besök till det här kvarteret också på julafton.
-Att se när julfriden utlyses i tv hör absolut till julen. Men tar man sig hit känner man att man är del av någonting större.
Gröten är uppäten och Mathias dyker upp för att ta barnen med sig hem. För Inka-Marias del fortsätter dagen i sångens tecken. I många år har hon ansvarat för luciakören i Åbo.
Som gammal florasångare blev hon i tiderna ombedd att hjälpa till med övningarna och tog kort därefter helt över som sångcoach för luciagruppen.
-Redan 2014 då jag väntade Amos tänkte jag att det var sista året men jag har blivit fast där. För barnen har lucia blivit väldigt fint och nostalgiskt eftersom de alla hängt med sedan riktigt små.
Med undantag av Gabriels första luciakontakt. För den då tre månader gamla bebisen blev den nedsläckta Domkyrkan och det plötsliga orgelintrot en för omvälvande upplevelse.
-Min mamma som brukar ha hand om barnen på luciadagen fick fly med en gallskrikande bebis och en två-åring till invatoaletten och sitta inlåsta där resten av luciaandakten.