Med våren i luften och solen bakom hustaken möts vi i Aurelia. Kristina Airo har anlänt med bussen från S:t Karins där hon är bosatt men har föreslagit att vi ska träffas här, mitt i Åbo, eftersom platsen är henne kär. Församlingsverksamheten har genom åren gett henne mycket.
Airo kom i kontakt med Åbo svenska församling då dottern började i dagklubben.
-Jag var hemmamamma med båda barnen men då de började i skolan hade jag mycket tid jag inte visste vad jag skulle gör med och jag kände mig ganska ensam.
Under besöken i församlingshemmet hade hon fäst uppmärksamhet vid att här fanns människor som tycktes trivas med varandra. Kanske fanns här ett sammanhang också för henne?
Airo har alltid trivts väldigt bra med barn och då den dåvarande dagklubbledaren frågade om hon inte ville bli församlingsfadder var svaret ja. På den tiden fick familjerna årligen besök från församlingen på barnets dopdag under barnets fyra första levnadsår.
Hon uppskattar att det var ett femtontal familjer hon årligen besökte och till vissa blev kontakten rätt tät.
-En familj hade under den här tiden fyra små barn, så det blev fler hembesök i året. Jag tyckte mycket om att vara församlingsfadder och då den verksamheten avslutades övergick kontakten i julkortsskickande som håller i sig än i dag.
Kristina Airo är född och uppvuxen i Åbo. Hon är döpt och konfirmerad, men utöver det hade kyrkan eller religionen inte någon större roll i hennes familj under uppväxten.
Däremot intresserade de existentiella frågorna henne tidigt.
-Kanske var det därför jag drogs just till församlingen då jag kände behovet av kontakten till andra människor.
Airo som kommer från en tvåspråkig familj och vars man har finska som modersmål, kunde ha valt en annan församling. Men det är här hennes plats är.
-Visst tänkte jag i början om jag skulle passa in här, men jag övergav den tanken ganska snabbt. Här råder en öppenhet och jag upplever att gemenskapen är annorlunda.
Hennes följande uppdrag inom församlingen var att besöka ensamma åldringar. Något hon själv erbjöd sig att göra efter att ha sett en annons.
-Att umgås med äldre människor har jag trivts med sedan barndomen och jag har alltid varit bra på att lyssna.
I flera år besökte hon regelbundet två ensamstående damer. Relationen till dem var väldigt äkta och kom att bli betydelsefull för alla parter.
-Det var mycket givande och roligt att vara väntad varje gång. Det berikade också mitt liv eftersom jag inte själv heller har haft så många kontakter och det var hemskt fint att få ta del av deras livsberättelser.
Naturen har alltid varit viktig för Kristina Airo. Det är när hon sitter vid stranden eller skogsbrynet som hon kommer i kontakt med någonting större.
-Jag brukar säga att där har jag mina privata gudstjänster.
På grund av pandemin och en fraktur har de fysiska gudstjänstbesöken under de senaste åren till stor del ersatts av de virtuella.
Hon besöker fortfarande ofta de gudstjänster i Domkyrkan som barnkören medverkar i, men i övrigt bänkar hon sig nuförtiden gärna framför hemmaskärmen med psalmboken uppslagen bredvid sig.
-Sjunger med? Nej, verkligen inte. Men orden i vissa psalmer är tilltalande.
Psalm 921, det är en av favoriterna. ”Tänk att få vakna”.
-När man kommer upp i en viss ålder börjar man tänka bakåt. Och känner stor tacksamhet.
Församlingen har berikat hennes liv. Frivilligverksamheten har varit givande och i många svåra stunder har hon själv fått hjälp.
Tanken på att hon har sina kontakter ger henne tröst också inför eventuellt stundande prövningar.
-Jag hoppas få leva länge ännu tillsammans med min man, men om jag en dag bli ensam hittar jag hit i olika verksamhetsformer.