-Glitterklubben! Varför kan den inte heta glitterklubben?
Förmodligen inspirerad av sin klänning med glittrande paljetter som döljer sig under vinterjackan hon är i färd att ta av sig, föreslår Elsa namnbyte på Äventyrsklubben. Det är onsdag kväll och hon har anlänt till Aurelias andra våning för att pyssla och leka en stund tillsammans med andra barn.
-Kan du gissa vad vi ska ha för tema i kväll, frågar församlingens tf ungdomsledare Jånna Koivunen som leder klubben.
Och det kan Elsa.
-Åsnan.
För några år sedan startade Åbo svenska församling sin Äventyrsklubb. Syftet var att erbjuda verksamhet för barn under tiden som föräldrarna deltog i en föreläsningsserie. I höstas tog Koivunen över klubben i samband med föreläsningsserien Livslust.
-Då gjorde vi ett experiment under varje träff. Under våren är den röda tråden pilgrimens sju nyckelord.
Frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande. Finska barnledare från samfälligheten har gjort pilgrimsvandringskort baserat på de sju orden. Varje ord representeras av ett djur som man byggt upp en saga och pyssel kring.
Med undantag av en gång i Domkyrkan, kretsar de sju träffarna kring ett djurtema i Aurelia.
Åsnans ord är enkelhet.
-Vad vet ni om åsnor?
-De är envisa, men också kloka.
-Den är sådär brun och gråish.
– Jag vill att den ska vara regnbågsfärgad, jag älskar unicorns!
-Åsnan har också ganska stora öron, därför tänkte jag att vi skulle testa om ni känner igen några ljud? Nu får ni inte titta mot mig.
Koivunen plockar i tur och ordning upp föremål ur en kass medan barnen ser mot ett annat håll. Hon prasslar med plast, skakar på ärtpåsar, bläddrar med en bok, häller vatten i ett glas och skrynklar papper och knackar med rytmpinnar medan Jannike, Elsa, Wilmer och Nine ivrigt gissar vilka föremål som åstadkommer vilket läte.
-Jag kan på riktigt en kort låt med de här pinnarna, säger Wilmer.
-Man kan också spela ”Bara bada bastu”…
Efter att ha hört på berättelsen om åsnan och lyssnat på de hemliga ljuden, bänkar sig barnen vid målarbordet.
-Nu får ni färglägga åsnor, men ni får inte använda tuscher, kritor, färgpennor eller penslar. Har ni målat med en gaffel förut?
-Aldrig i livet!
-Åh, det här är svårt, jag skulle vilja använda pensel…
Äventyrsklubben välkomnar barn i åldern 3 till 9 år. Det enda kriteriet är att man helst ska kunna lite svenska och anmäler sig dagen innan. Föräldrarna kan välja att stanna i församlingshemmet eller som den här kvällen, lämna barnen här en stund för att uträtta ärenden.
Jånna Koivunen avslöjar att träffarna får en fortsättning till hösten men ordnas då i en lite annan variant.
Familjecaféet som nu hålls på torsdagsförmiddagar bildar då tillsammans med äventyrsklubben en familjeklubb som ordnas kvällstid.
Föräldrar kan då stanna och pyssla tillsammans med sina barn eller umgås med andra föräldrar. Även i fortsättningen utlovas olika teman och verksamhet.
Jånna Koivunen upplever att det finns ett behov för föräldrar att både umgås med andra och få lite egentid.
-Därför vill vi fortsätta att erbjuda det.
Under våren har Äventyrsklubben bestått av ett sammansvetsat kärngäng på fem barn.
-Det är en liten men ljuvlig grupp, säger Koivunen och ropar ut i korridoren:
-Ni får leka med åsnan, men sitt inte på honom, har är gammal och sjuklig!
De flesta åsnekonstverk är färdiga och konstnärerna har övergått till lek under friare former.
Kvar sitter Elsa med sin tredje åsna. Hon har färglagt sina bilder genom att doppa legobitar, en gaffel, en toalettpappersrulle, en visp, bubbelplast och en liten bil i färg. Men hennes favoritföremål är massagebollen som lämnar svarta prickar över åsnans päls.
-Den är bäst att måla med för man kan rulla med den.