Vad är sorg egentligen? Går förlust att beskriva?
Känslan när man förlorat någon – genom död, skilsmässa, missfall eller när en vänskap tunnas ut till ingenting – kan man sätta ord på den?
Församlingspastor Maria Wikstedt vid Åbo svenska församling leder sorgegrupper, där man tillsammans bearbetar sorg och förlust av olika slag. Hon poängterar att varje sorg är individuell, varje förlust bottnar i just den individens liv och erfarenheter.
– Sorgen kan komma plötsligt och oväntat eller man kan ha sett den komma, hunnit prata tillsammans, kanske gråta tillsammans, förbereda sig. Men varje sorg väcker känslor som det är bra att bearbeta. Man är inte bara ledsen, man kan också vara lättad, arg och allt däremellan. Man kan känna tacksamhet över att en närstående slipper lida, man kan vara arg för att ens vän lämnar en just när man fått tid för gemensamma drömmar och planer, man kan känna skuld för att någon tagit sitt eget liv.
Det här är allt känslor som vi ibland försöker distrahera och trycka bort. Vi läser en bok, går på bio, jobbar, gör allt för att tänka på annat än att livskartan ritas om när bekanta fästen är borta.
Maria Wikstedt talar om myter om sorg, om talesätt som ”tiden läker alla sår” och om vårt sätt att bemöta till exempel gråt.
– Vi kan säga ”gråt inte” och sträcka fram en näsduk eller bjuda godis om det är ett barn. Den gråtande säger kanske ”förlåt att jag gråter.” Men varför det? Låt gråten komma. Lyssna till det som hänt, låt känslorna bli ord. Alla känslor bottnar i en energi som inte försvinner någonstans. Det är som en tryckkokare, där ångan en dag spränger sig en väg ut om vi inte fått bearbeta det som hänt.
Varje ny sorg gläntar på dörren till gamla sår, men har du satt ord på det som skett, har någon lyssnat, är du inte så ensam mera.
Maria Wikstedt talar om avslut, om att bearbeta det som hänt då för att kunna leva nu.
– Genom att bearbeta förluster och sorg lösgörs utrymme för annat. Det blir lättare att andas, att leva i nuet. Sorgen blir en del av det du är, den kommer och går, har sin plats bland känslor som böljar fram och tillbaka.
Många kanske talar med sina vänner eller sin familj om de förluster som drabbar dem, men för den som vill bearbeta sorgen med en yrkesmänniska som studerat ämnet finns församlingens sorgebearbetning.
Maria Wikstedt har gått i Svenska Institutet för sorgbearbetning i Stockholm och följer deras metod i sitt arbete, som kan omfatta alla sorts förluster: dödsfall, separationer, sjukdomar, relationer till partner, föräldrar, barn, vänner, kollegor, ekonomiska kriser eller att livet helt enkelt inte blev som man hade tänkt sig.
– Allt får plats, säger hon. Vi träffas åtta gånger, går igenom hur vi talar om sorg, vilka myter det finns kring sorg, vi läser litteratur, har hemuppgifter och diskussioner. Genom att sätta ord på det som var och som hänt, genom att namnge positiva och negativa känslor, genom att vara arg men också minnas det goda, kan vi komma fram till en sanningsenligare bild av förlusten. På så sätt låter vi sorgen komma, men ger också plats för känslor som följer.
Vi är inte desamma efter att ha mött en förlust. Vi förändras för att livet förändras.
Men när jag frågar om vi kan lära oss något av sorg skakar hon på huvudet.
– Lidande och sorg har ingen mening, det är bara hemskt. Det är tillräckligt att vi måste lära oss leva på ett nytt sätt när något händer. Rent konkret kan ju förändringen tvinga fram nya färdigheter, som att skaffa körkort, lära sig sköta ekonomin på ett nytt sätt eller annat praktiskt. Men det viktigaste är att sorgen påminner oss om att livet är skört: Var närvarande, säg det du vill säga till dem du älskar eller vill uppmuntra.
Sorgebearbetning, start 15.11 klockan 17 i Aurelia. Kontaktperson Maria Wikstedt. Anmälan senast 10.11, tel. 040 3417463 eller maria.wikstedt@evl.fi