För åhöraren är det en stund av meditation och långsam andning, en stund där sången leder bort från det som finns utanför. Ett vederkvickande sätt att börja arbetsveckan.
– Det är ett andningshål för alla, också för oss, säger Mats Lillhannus. En uppfriskande stund inför nya veckan.
De har hållit på sedan 2020, coronaåret då allt inhiberades, då alla satt hemma och blev mer och mer desperata.
– Vi blev genuint oroliga för framtiden. Vi kände varandra från förr alla fyra, vi hade sjungit och arbetat tillsammans i olika konstellationer och en dag föreslog Marika att vi skulle träffas och sjunga lite för att hålla instrumentet i skick, för att upprätthålla vår yrkesfärdighet.
Några träffar senare visste de att de ville framträda, men inte i stor skala. Tanken på en kort lunchmusik började ta form.
Otroligt nog passade tiden, måndag klockan 12, dem alla. Och gör det fortfarande.
Sedan oktober 2020 bjuder de på lunchmusik i femton minuter i Domkyrkan varannan måndag.
Namnet gav sig självt: MMXX efter födelseåret.
I dag har de ett trettiotal framträdanden bakom sig.
– Vi tar in en gästsångare ibland eller övar sånger för bara tre röster, om någon har förhinder, men det har hänt bara en enda gång att vi varit tvungna att inhibera hela lunchmusiken till följd av sjukdom.
Repertoaren har man undan för undan byggt upp så att man varje gång har en del bekanta sånger och ett par nya stycken. Det är Mats som gräver i arkiv och på nätet för att hitta de sånger som passar dem. En upptäcktsresa i musiken.
– Det är spännande. Det finns sanslösa mängder vokalmusik från renässanstiden, tusen och åter tusen stycken. Jag går inte automatiskt till de stora namnen utan vill titta vad som finns vid sidan av huvudspåren. Det har lett oss till nya spännande upptäckter. Jag försöker hålla repertoaren tematiskt allmängiltig så att vi inte följer nån viss tid eller högtid. Jag gör också egna transkriptioner från ursprungsmanuskript. Sedan ett par årtionden tillbaka finns dessutom notdatabaser på nätet. Vi prövar det jag hittar och för det mesta vill vi hålla kvar sångerna.
Det finns en särskild kategori sånger han kallar karameller.
– Om vi sjungit något svårt eller tungt stycke har vi alltid en karamell mot slutet.
I februari i fjol tillkom en text som numera alltid avslutar lunchkonserten: fredsbönen Da pacem.
– Vi tyckte alla att vi måste reagera på något sätt på Rysslands anfallskrig i Ukraina. Det kändes viktigt för oss. Jag gick än en gång till källorna och sedan dess avslutar vi med olika kompositioner över fredsbönen, på olika språk.
Att få uppträda och bjuda publiken på sång i Domkyrkan är en ynnest. Lyx, enligt Mats Lillhannus.
– Både akustiken, det visuella och historien som väggarna andas bildar en enastående miljö. Den här tidens musik, 1400–1600-tal, är bland de få musikstilar som fungerar oproblematiskt i domens akustik.
Det man kan också utläsa av publikens respons. Det finns ”stamgäster” som sätter sig nästan varje gång tillfälle ges, det finns de som kommer fram efter konserten och tackar, det finns tillfälliga besökare som överraskas av sångerna och vaktmästarna vittnar om tacksamma gäster som de tipsat om att det bjuds på gratis renässanspolyfoni under valven.
– Det är så vi vill ha det, hålla tröskeln låg. Låta publiken ta emot oss så som den vill. Man kan komma och gå, sitta en minut eller två, lyssna hela kvarten, sitta hela sin lunchpaus om man vill. Det är ingenting man måste kunna eller förstå, bara ta emot på sitt eget sätt.
Lunchmusik i Domkyrkan ännu två gånger i vår: 5 juni och 19 juni klockan 12–12.15. Fortsättning i höst. Konserterna ges i samarbete med Åbo svenska församling.
Vokalensemblen MMXX består av Kristoffer Malm (bas), Mats Lillhannus (tenor), Marika Kivinen (alt), Maikki Säikkä (sopran). Sedan i höstas är också sopranen Anneliina Rif en fast del av kollektivet. Hon och Maikki Säikkä alternerar, ibland deltar de båda två.