Unga har rätt att tro på en framtid, att se det goda i livet trots att mycket tecknas i mörka färger i dag.
Studentkaplanen Benjamin Häggblom vid Åbo svenska församling betonar hur viktigt det är att som individ försöka leva någorlunda normalt och tryggt trots världsläget, trots kriget i Ukraina, klimathotet och annat som förmörkar framtiden.
– Vi måste försöka leva det egna livet så gott vi kan och orka tro på en framtid. Också hittills har livet alltid gått vidare trots många hot. Människan har kommit på lösningar, krig har någongång tagit slut, pandemier har ebbat ut. Se det goda, låt inte mörkret ta över.
Han är själv ung, blev prästvigd för ett år sedan. Som studentkaplan har han regelbundet träffat dem som studerar till kyrkliga yrken: teolog, diakon, ungdomsarbetsledare, kyrkomusiker. Studieresor och middagar har gett möjlighet till viktiga diskussioner och möten över yrkesgränser.
Mycket av samtalsämnena känner han igen från egna studier, men om han riktar blicken bakåt till gymnasietiden ser han betydligt mörkare moln nu än för 6–7 år sedan.
– Vi var glada i livet, såg ljust på framtiden. I dag är det betydligt mera illamående, många unga har en mer pessimistisk syn. På vår tid pratade man knappt om klimathotet, i dag har det vuxit till verklighet. Det är allvar och unga känner av det.
Ett annat problem är de sociala mediernas sätt att skapa olika verkligheter. Hur handskas med den påverkan som man konfronteras med dagligen? Hur ska vi kunna mötas om alla har sin egen verklighet, om din ser helt annorlunda ut än min?
– Coronaepidemin visade tydligt vad som kan hända. Vaccininformationen gav upphov till bubblor som aldrig möttes.
Det var i gymnasiet som han blev säker på att han ville bli präst.
– Jag var intresserad av själavård, funderade på att kanske bli psykolog. Men under sista året i gymnasiet hade jag en andlig upplevelse – jag mötte en ung manlig präst och kände att det ju kunde vara jag. Olika tilltal och bekräftelser gjorde att jag sedan sökte in till teologiska.
Det han tycker mest om bland prästens uppgifter är jordfästning. Du är nära människan, i den sista stunden finns sällan några barriärer.
– Det är viktigt att kunna vara den trygga i den situationen. Fast allt brustit, finns där en att luta sig tillbaka mot. Det känns meningsfullt.
Benjamin Häggblom har också jourat i samtalspunkten, ÅSF:s nya drop in-satsning för unga upp till 30 år. Tyvärr visade det sig att väldigt få stack sig in mitt på en eftermiddag.
– Tanken var god och vi vet att det finns behov, säger han. Men vi borde sänka tröskeln ytterligare, kanske ta emot någon annanstans än i församlingshemmet, kanske vid en annan tid på dagen. Tydligare reklam och information i skolor och andra instanser där unga rör sig kunde också hjälpa.
Men det finns alltid möjlighet till samtal för den som behöver.
– Kontakta församlingen, vi finns där och vi har tystnadsplikt. Det är vår uppgift att se till att det finns tid att mötas när det behövs, oberoende om det är en gång, fem gånger eller tillsvidare, enskilt eller i grupp. Det gäller alla åldrar.
Den som inte vill mötas ansikte mot ansikte kan också kontakta kyrkans samtalstjänst, som har både chat och telefonjour, där man kan vara anonym.
Kyrkans samtalstjänst nås via evl.fi