Tankar inför 2022

Måns Enqvist

1. För många av oss är säkert coronan den största oron och visst önskar jag, att vi under året kunde gå tillbaka till en tämligen normal vardag. Jag är orolig över situationen i Ukraina och Bosnien och Hercegovina och hoppas på en fredlig lösning.

2. På det personliga planet önskar jag god hälsa och mycket kärlek, men på ett bredare plan önskar jag att vi värnar om varandra såväl som om vår omgivning. Det behövs starka beslut för att stoppa klimatförändringarna, men det är mycket som vi själva kan göra och jag hoppas att envar ser sitt ansvar. Överlag är jag lite orolig för att vi idag är för jag-centrerade, vilket syns klart i åsikterna runt coronavaccineringen.

3. Jag hoppas att alla församlingens medarbetare får vara friska så att de kan och orkar jobba för allas bästa. Församlingen gör ett jätteviktigt jobb för barn, unga, unga vuxna såväl som för äldre.

Bertel Wahlström

1. Coronapandemin har utsatt en stor del av jordens befolkning för stora lidanden. Ändå ser vi att det på många håll trots allt finns en uthållighet och tillförsikt. Jag känner alldeles särskilt för det uppväxande släktet, och jag är så glad när jag får se och höra om skolor som fortsätter undervisningen med idealistiska lärares hjälp. Tyvärr hotas vår värld av misstankar och anklagelser på ett politiskt plan. Ändå vill jag tro att världen går mot det bättre, att samverkan minskar öppet våld länder emellan. I min aftonbön ingår allt oftare de ord som min pappa brukade be: Låt Ditt rike komma och Din vilja ske.

2. Människor i min närmiljö lär sig så småningom att vara tillmötesgående, förstående och accepterande. Särskilt de unga har i många sammanhang en vana att ta hänsyn och visa vänlighet.

De äldre har all orsak att vara positiva i sin omgivning. Det är fantastiskt vad mycket välvilja man kan möta om man själv vågar lita på medmänniskorna. Den gemensamma utmaningen är att kunna sätta värde på andra oberoende av härkomst och bakgrund.

3. För vår egen församlings del hoppas jag att den öppna inställningen fortsätter och att de olika verksamhetsformerna ska tilltala både stor och liten, män lika väl som kvinnor. Hur vore det med idrott inom församlingen?

Anna Edgren

1. Ett nytt år i pandemins tecken känns tröstlöst och lite overkligt, samtidigt som man börjar bli van vid coronarelaterade rutiner och ramar. Jag önskar att obalansen mellan olika länders och kontinenters möjlighet till vaccin och relevant vård jämnas ut.

2. Jag hoppas både för mig själv och för mina närmaste medmänniskor att vi trots långvarig pandemi inte glömmer bort att leva livet med små och stora glädjeämnen. Jag tänker speciellt på barn och äldre seniorer – några ”inställda” pandemiår i början eller i slutet av livet kan vara svåra att ersätta eller reparera.

3. Tillsammans med många andra hoppas jag åtminstone i någon mån få vara en del av församlingsgemenskapen helt live. Gudstjänster, evenemang och träffar via skärm är bra som nödvändiga alternativ, men de riktiga och viktiga människomötena uppstår sällan där. Den lilla grupp där vi träffas för varierande andliga diskussioner känns ännu viktigare nu när så få andra församlingsverksamheter kan fylla det behovet.

Lars-Runas Knuts

1. Jag hoppas, att världssamfundet klarar av de påfrestningar på hälso- och sjukvården och på det sociala livet som pandemin medför. Måtte vaccintäckningen bli så stor, att det hot som coronaviruset med eventuella nya varianter utgör kan avvärjas. Jag hoppas att det geopolitiska läget i världen och speciellt i Ukraina kan lösas på diplomatisk och fredlig väg och att målsättningarna rörande klimatneutralitet kan uppnås. Det är en ödesfråga för vår planet. Jag hoppas, att debattklimatet blir mildare. Jag tänker speciellt på de sociala mediernas roll.

2. Med min närmiljö avser jag min hemstad Åbo. Torget måtte bli klara. Jag hoppas, att de som flyttar till staden har råd att bosätta sig. Hälso- och sjukvården har det svårt beroende på pandemin och läget leder till att övriga hälsovårdstjänster drabbas. Jag förväntar mig att SOHÄ (sote) tar form under året så att invånarna får det som utlovas.

3. Min förhoppning är att många upplever att församlingen är viktig för dem i livets olika skeden, att den fortsätter att engagera och ge plats åt frivilliga i olika ansvarsfulla uppgifter, att den fortsätter att inkludera personer med olika förmågor, läggning och behov och att personer med behov av andlig eller materiell hjälp kan få det.

Lena Nykänen

1. Utöver coronaviruset oroas jag över det politiska läget mellan stormakterna och speciellt läget i Ukraina, även klimatförändringen oroar mig djupt. Överlag är jag förundrad över den desinformation och de konspirationsteorier som sprids vad gäller vaccin och medicin, och att man så lätt dissar vetenskap och faktabaserad kunskap. Hoppas klimatförändringen står högst på stormakternas lista, och att vi får se mera besinning än ursinne generellt sett.

2. Miljö- och flyktingfrågor står mig nära och jag kommer att fortsätta arbeta med dessa. Jag hoppas få umgås med släkt och vänner igen utan att ängslas över virusspridning. Det är viktigt att få se sina vänner, utbyta tankar och lugnt få röra sig var man vill. Längtar efter konserter med klassisk musik och att få resa. Klimatförändringen har också påverkat mina resvanor.

3. Jag är tacksam för den solidaritet som församlingen visat med flyktingar och hoppas att det gedigna arbetet fortsätter under 2022.