Vad säger denna längtan om vår tid, om vår tids människa? Församlingspastor Maria Björkgren-Vikström vid Åbo svenska församling har erfarenhet av att delta i och leda retreater.
– Hela vår vardag är fylld av ljud. Radio och tv spelar i bakgrunden, vi har telefonen alltid inom räckhåll. Våra arbetsplatser är fyllda av ljud. Vi är ständigt utsatta för impulser utifrån. Det finns ett behov av luckor av stillhet.
Hon påpekar att tystnad inte är detsamma som frånvaron av ljud, utan frånvaro av det som pockar på ens uppmärksamhet. På en retreat öppnar man sig för de ljud som finns till exempel i naturen. En promenad längs en sandväg, en stund vid vatten, kan vara just de luckor som hjälper en till stillhet, som ger en möjlighet att gå djupare in i sig själv. Vem är vi när vi öppnar oss för de ljud som finns där? När vi kan bara vara utan att behöva göra något, när vi tillåter oss att inte vara duktiga?
Hon beskriver en retreat som en kravlös plats, där du inte själv behöver ta initiativ utan ta emot det som händer.
– Du skalar bort allt. Du är inte yrkesmänniska, behöver inte jämföra dig med andra, behöver inte ta ställning för eller emot aktuella frågor, inte positionera dig. Du behöver inte ens egen klocka eller telefon. Du tar emot i en anda av gästfrihet, fritt från egna och andras förväntningar.
I Finland startade retreatverksamheten på svenska för nästan exakt 50 år sedan. Då invigdes Snoan i Lappvik i Hangö, som sedan dess blivit Svenskfinlands retreatcentrum, även om retreater också ordnas på andra håll. ÅSF ordnar ofta sina i Tammilehto i Rimito.
Verksamheten är öppen för alla oberoende av kyrklig tillhörighet. Gemensamt är längtan efter en paus i vardagen, tid för reflektion över vad som är viktigt i livet. Retreaten är en möjlighet att växa, få ny kraft och hitta sig själv och sin plats, också i förhållande till andra.
Under en retreat följs en viss rytm. Dagsprogrammet består av morgonmässa, psaltarpsalmer, växelläsning av tideböner, måltider och vägledning, där ledaren delar med sig tankar till exempel via en dikt. Däremellan råder tystnad och egen tid för reflektion. Du kan vara ute, sitta på ditt rum och läsa, handarbeta, sova, vila i rytmen. Också bastu i tystnad erbjuds.
När det är program ringer en klocka, du behöver inte själv hålla reda på tider.
Måltiderna intas under tystnad, musik kanske spelar i bakgrunden.
– Du äter och njuter utan stress. Det gör att sinnena väcks, smakerna framträder på ett nytt sätt när energin inte går åt till att prata eller lyssna.
Som ung var Maria Björkgren-Vikström på sin första retreat. Det har blivit många under årens lopp och numera är hon själv utbildad retreatledare.
För henne har det svåraste varit att släppa allt och bara ta emot. Att som vuxen erbjudas en gästfrihet där alla vill en väl. Att inse att det inte är oartigt att låta andra vara i sin tystnad.
– Jag är en pratglad människa, engagerad i min omgivning. Van att fråga hur någon mår om den är tyst eller ensam. Men det handlar inte bara om min egen tystnad utan också om att låta andra vara i sin tystnad.
Under en retreat finns också möjlighet till enskilda samtal med retreatledaren om det uppstår frågor som bekymrar och behöver bearbetas. Också efteråt, om reaktionen kommer när retreaten redan är slut, kan man ta kontakt med ledaren för att gå igenom svåra saker som trängt fram.
Finns det någon som retreat inte passar för?
– Det är inte rätt ställe om du söker andliga kickar. Eller om en människa är i en akut kris, då rekommenderas inte en tyst retreat.
ÅSF ordnade tyst retreat under fastan 15–17 mars. I höst planeras en ny retreat.